Old Dances

Nu är jag hemma från min semester, det är skönt att vara hemma.
Jag hyser en sån kärlek till Klöverträsk.
Jag vet inte varför.
Det kan nog vara för hur lugnt det alltid tycks vara här. Så lugnt.
Inga bilar (okej, nån bil. Men inte ens en bil i minuten. Om jag möter FYRA bilar på kort tid så tänker jag för mig själv "Värst vad det var rusning här idag.")  och inte folk över allt. Jag älskar Stockholm men allt folk och alla bilar höll på att göra mig galen. Det var inte tyst någonstans. Gatumusikanter, demonstrationer, minnesstunder, högljudda alkoliserade människor, allmänt högljudda människor. Bilarna, bussarna, t-banan. Det är inget för mig. Jag klarar mig gott och väl med min cykel och klöverträskare. Då är jag nöjd.
Jag vill ha picnickar på ängar. Inte en fika med en massa människor som pratar HÖGT runt omkring mig. Jag vill ha lugn och ro helt enkelt. Då mår mitt ack, så lantliga hjärta bra.
Klöverträsk is THE place this summer!

Igår var jag på lappis.
Fantastiskt.
Speciellt nattmötet, eller ungdomsmötet som jag skulle vilja kalla det.
Vi var mellan två- och trehundra kristna ungdomar som sjöng lovsånger.
Händer sträckta mot himlen, mot Jesus.
Det var så mäktigt.
Vi stod där och hoppade med händerna sträckta mot himlen medan våra tungor och hjärtan skrek i lovsång till Jesus.
Det var så fantastiskt. Det var det bästa som hänt hittills denna sommar.
Helt klart.
Nu blir jag emotional.

Åh, vad jag älskar jesus.

"Min Jesus lever, därför vill jag leva.
Min Jesus lever, därför är jag trygg.
Jag säkert vet, att Han mig leder.
Mitt liv är värt att leva för Han älskar mig!"
Min Jesus lever.
Det heter sången som de där raderna kommer ifrån.
Ack, så sanna rader.
Jag vill leva för jag vet att Jesus lever och att han är med mig.
Anledningen till min trygghet är att Jesus är med mig och att jag vet att han väntar på mig vid målgången.
Livets målgång. Där allt för många tror att livet slutar så tror jag snarare att det börjar på nytt. Jag kommer dit jag hör hemma. Till min far i himmelen. På grund av Jesus. På grund av att Jesus dog på korset för mig. För mina synder. Och dina synder. För allas synder.
Fatta vilken trygghet. Att veta att "YES, jag är redan förlåten för allt jag gjort.". Jesus älskar mig trots alla mina brister och synder. Jesus älskar mig no matter what. Och dig med.
Tryggare kan ingen vara.

Okej, jag vill börja med att uttrycka min kärlek till Pingströrelsen.
Sättet man kan uttrycka sig på liksom.
Utan att någon dömer.
Vi ber högt, vi talar i tungor, vi gråter, vi skrattar.
Den här låten sjöng vi på ett möte i Arnemark (http://www.youtube.com/watch?v=O2Yoj335Mcc).
Ungefär den vackraste låten i världen, ja.
Det var väldigt rörande att lyssna och sjunga med. På grund av det som sjungs. Man berörs liksom.
Då var det så här.
Alla satt ner. Vi började sjunga.
Den här låten berör verkligen så helt plötsligt så ställer sig en man upp.
Hel oberörd om att han var den enda som stod upp.
Efter ett tag så ställer även jag mig upp med händerna som han med randig skjorta på bilden ->(http://sdsmedia.sydsvenskan.se/archive/00099/kyrak1_99644a.jpg). Och liksom. Kan göra det utan några som helst bekymmer om hur folk ser på mig osv. Och jag är inte den enda. Efter ett tag så står många upp. Och det är liksom bara så vi gör det.
Och jag älskar hur vi kan be för varandra.
Hur folk kan ställa sig och berätta om sina tidigare problem, sådant som man inte ska prata om i Sverige enligt våra sjuka normer.
Hur vi kan utbrista saker under predikan utan att någon bryr sig.
Hur vi kan bara krama om varandra och bara älska varandra, gränslöst.
USCH VAD FINT DET ÄR MED PINGSTVÄNNER.