After all, what is a year or two?
Nu har jag som sagt sommarlov.
Mitt liv som åttaklassare är officiellt över.
Snart är det dags för nian. Sista året på Bergskolan.
De skrämmer mig hur fruktansvärt snabbt tiden går.
Jag önksar att man bara kunde dra ner på farten lite.
Det känns som att livet flyger förbi och jag vill inte missa en sekund.
Jag önskar att det skulle gå långsammare så att jag hann med allt.
Det känns som att jag kanske missar något viktigt. Något livsomvälvande.
Men man kan inte leva livet genom att tänka på allt man missar utan man ska se allt det man har hunnit med.
Livet är trots allt inte de dagar som gått utan de dagar man minns. (Som det gamla ordspråket säger.)
Och jag tror att det är något som vi ofta glömmer bort.
Livet räknas inte i dagar utan i upplevelser.
Ibland önskar jag att jag var gammal.
Att jag var gammal nu. Att jag redan gått igenom alla delar i livet.
Att jag kunde se tillbaka på "de goda tiderna".
Att jag levde i tiden då de hade tältmöten i Klöverträsk.
De som är äldre nu fick uppleva såna saker som jag aldrig kommer få uppleva.
Men då kan man vända på det.
Jag kommer att uppleva saker som de aldrig kommer få.
Och på något sätt så ser jag ändå fram emot vad livet har att ge mig.
Jag vet att det finns både bra och dåliga saker i beredskap för mig.
Men jag VET att jag kommer att ta mig igenom dem.
Det vet jag.
Och jag ser fram emot det.
