Vad jag älskar dig, Jesus.
En fantastiskt bra lovsång.
Lyssna på texten!
Bara Du ger glädjen som är evig.
Idag tog jag nattvard för första gången.
Det var väldigt fint. Och tänkvärt.
Jag ville nästan gråta.
När jag gick fram för att ta emot brödet av Samuel så sa han "Jesus älskar dig" istället för det traditionella "Kristi kropp för dig utgiven". Inte för att det är något fel med den traditionella. Men det Samuel sa var så konkret. Precis vad nattvarden handlar om. Jag hade nära till tårarna kan man helt klart säga.
Det är så svårt att greppa, det här med Jesu kärlek till oss människor. Guds kärlek.
Jag tror inte att det går att förstå hur stor den kärleken är.
Det är omöjligt att förstå att någon skulle älska mig, just mig, så mycket att han ger sin ende sons liv för att jag ska leva för evigt. Att han gör det av kärlek till sin skapelse. Till sina barn.
Det är en sån där obeskrivlig kärlek. Jag kan dra hur många liknelser som helst men ingen är stark nog. Det är så galet. Jag förstår det inte och jag blir lika hänförd varje gång jag tänker på det.
Det är fantastiskt och vackert.
Nu vill jag gråta
Så jag slutar skriva nu.
Och jag känner så för dem som inte upplever den där kärleken. Som inte fått ta emot Jesus i sina liv.
Det är därför jag ber för dem varje dag, för att de ska få finna Jesus.
För att de ska bli räddade så som jag blivit räddad.
Att de ska få känna den där lyckan och friden i Jesus.
After all, what is a year or two?
Nu har jag som sagt sommarlov.
Mitt liv som åttaklassare är officiellt över.
Snart är det dags för nian. Sista året på Bergskolan.
De skrämmer mig hur fruktansvärt snabbt tiden går.
Jag önksar att man bara kunde dra ner på farten lite.
Det känns som att livet flyger förbi och jag vill inte missa en sekund.
Jag önskar att det skulle gå långsammare så att jag hann med allt.
Det känns som att jag kanske missar något viktigt. Något livsomvälvande.
Men man kan inte leva livet genom att tänka på allt man missar utan man ska se allt det man har hunnit med.
Livet är trots allt inte de dagar som gått utan de dagar man minns. (Som det gamla ordspråket säger.)
Och jag tror att det är något som vi ofta glömmer bort.
Livet räknas inte i dagar utan i upplevelser.
Ibland önskar jag att jag var gammal.
Att jag var gammal nu. Att jag redan gått igenom alla delar i livet.
Att jag kunde se tillbaka på "de goda tiderna".
Att jag levde i tiden då de hade tältmöten i Klöverträsk.
De som är äldre nu fick uppleva såna saker som jag aldrig kommer få uppleva.
Men då kan man vända på det.
Jag kommer att uppleva saker som de aldrig kommer få.
Och på något sätt så ser jag ändå fram emot vad livet har att ge mig.
Jag vet att det finns både bra och dåliga saker i beredskap för mig.
Men jag VET att jag kommer att ta mig igenom dem.
Det vet jag.
Och jag ser fram emot det.
Jag har sommarlov
det är galet.
Friends forever
Where we're gonna be when we turn 25
I keep thinking times will never change
Keep on thinking things will always be the same
But when we leave this year we won't be coming back
No more hanging out cause we're on a different track
And if you got something that you need to say
You better say it right now cause you don't have another day
Cause we're moving on and we can't slow down
These memories are playing like a film without sound
And I keep thinking of that night in June
Den där spelas på skolavslutningen och får mig att gråta varenda gång.
Det är helt galet att jag har gått två år med klassen nu.
Vi som började lite skakigt men som nu har lärt sig att acceptera varandra.
Jag gillar verkligen vår klass. Vi är så bra.
Det är sjukt att om ett år så kommer vi aldrig mer att sitta i samma klassrum och skrika dissar till varandra över klassrummet och vi kommer aldrig mer att skratta åt Stenbergs små kommentarer som får hela klassen att brista ut i skratt. Vi kommer aldrig mer att vara samlade hela klassen. Crazy.
Åttan har gått så snabbt. Det känns som att det var nyss vi åkte spark till bussen och knappt kunde ta upp busskortet ur fickan eftersom det betydde att vi var tvungna att ta av oss vanten några sekunder. Det känns som att jag nyss kom med min termosmugg på morgonen och hade glömt att stänga jackan, vilket ledde till att den där koppen thé var fruktansvärt viktig för mitt välmående. Det känns som att vi nyss fick våra första betyg. Det är galet hur snabbt tiden går. Jag vet inte om jag vill att nian ska gå lika snabbt. Nej, det vill jag inte. Jag vill att nian ska gå långsamt. Jag vill inte gå ur nian och behöva byta klass och skola ännu en gång. Jag trivs så som jag har det nu.
Och snart är vi 9a. GALET.
