lovely.
Fantastiskt.
Speciellt nattmötet, eller ungdomsmötet som jag skulle vilja kalla det.
Vi var mellan två- och trehundra kristna ungdomar som sjöng lovsånger.
Händer sträckta mot himlen, mot Jesus.
Det var så mäktigt.
Vi stod där och hoppade med händerna sträckta mot himlen medan våra tungor och hjärtan skrek i lovsång till Jesus.
Det var så fantastiskt. Det var det bästa som hänt hittills denna sommar.
Helt klart.
Nu blir jag emotional.
Åh, vad jag älskar jesus.
yes, yes. ännu mer lovsång.
Ära till Ditt namn
Då Du ger av Ditt överflöd
Då Din frid kommer över mig
Ära till Ditt namn
Ära till Ditt namn
På de vägar jag ej förstår
Genom öken och ödemark
Ära till Ditt namn
All välsignelse Du ger mig
Tackar jag Dig för
Och när mörkret sakta faller
Min röst Du hör
Ära till Ditt namn Du min Gud
Ära till Ditt namn
Ära till Ditt namn Du min Gud
Ära till Ditt heliga namn
Tryggare kan ingen vara.
Min Jesus lever, därför är jag trygg.
Jag säkert vet, att Han mig leder.
Mitt liv är värt att leva för Han älskar mig!"
Min Jesus lever.
Det heter sången som de där raderna kommer ifrån.
Ack, så sanna rader.
Jag vill leva för jag vet att Jesus lever och att han är med mig.
Anledningen till min trygghet är att Jesus är med mig och att jag vet att han väntar på mig vid målgången.
Livets målgång. Där allt för många tror att livet slutar så tror jag snarare att det börjar på nytt. Jag kommer dit jag hör hemma. Till min far i himmelen. På grund av Jesus. På grund av att Jesus dog på korset för mig. För mina synder. Och dina synder. För allas synder.
Fatta vilken trygghet. Att veta att "YES, jag är redan förlåten för allt jag gjort.". Jesus älskar mig trots alla mina brister och synder. Jesus älskar mig no matter what. Och dig med.
Tryggare kan ingen vara.
Jag har sommarlov
det är galet.
sjukt sjuk, va.
Ett sms från en kär vän som säger att den önskar att man kommer tillbaka till skolan snart och som blir jätteglad när man säger att man kommer snart. Telefonsamtal med vänner som uppdaterar en om det senaste skvallret från skolan. Skvallret om den gravida läraren och när hissen användes. Att få prata med sina vänner sittandes i fönstret och blåsa såpbubblor medan man får höra hur pojkar ovetande river sönder sina skolpapper gör att man nästan inte känner sig sjuk. Sen kommer hostattacken och man påminns om hur sjuk man är.
kreativitetsblogg, javisst!
Det är något som jag är alldeles för sällan så detta kommer bli en kreativitetsblogg som jag kommer försöka fylla med texter av alla slag, bilder och ja, you name it.
Jag ska alltså försöka vara lite kreativ av mig.
Vi får väl se hur det går.
