puss puss.


Puss på min nya fina kopp.
Nya favoritkoppen helt klart.

sjukt sjuk, va.

Ett sms från en kär vän som säger att den önskar att man kommer tillbaka till skolan snart och som blir jätteglad när man säger att man kommer snart. Telefonsamtal med vänner som uppdaterar en om det senaste skvallret från skolan. Skvallret om den gravida läraren och när hissen användes. Att få prata med sina vänner sittandes i fönstret och blåsa såpbubblor medan man får höra hur pojkar ovetande river sönder sina skolpapper gör att man nästan inte känner sig sjuk. Sen kommer hostattacken och man påminns om hur sjuk man är.


och regnet torkas lättsamt upp.

När regnet faller från skyarna och vinden blåser på, då älskar jag att öppna mina fönster på vid gavel och trotsa vädret. Jag lutar mig ut genom fönstret och blåser förnöjt några såpbubblor. För såpbubblor represtenterar lycka. Inte för att jag inte är lycklig när det regnar, tvärt emot. Jag älskar regn. Men såpbubblorna får representera lycka för alla dem som hatar regnet. För alla stackars fåglar som blir blöta. Den här kvällen var en sån kväll. En kväll med regn och vind. Men när jag lutade mig ut genom fönstret och blåste såpbubblor så dröjde det inte längre förrän solen kikade fam bakom molnen. Detta resulterade i en nöjd Denise. Det kunde inte hjälpas att jag tror att jag kanske hade lite inverkan på vädret. Nu skiner solen på den blöta asfalten och fåglarna kvittrar tacksamt. Åtminstone så låter det tacksamt i mina öron. Och blommorna tackar och bockar för vattnet och fortsätter nu mer fotosyntesen. När jag ser de blöta blommorna så får jag direkt dåligt samvete över mina arma ovattnade blommor. Trots att jag träffat få människor som älskar blommor lika mycket som jag så måste jag skamset erkänna att min fönsterbräda pryds av två kaktusar och två gröna växter som inte ens har kronblad. Därför så kallar jag dem inte ens för blommor. Så tack vare mitt samvete så fick sig nu mina växtvänner lite välbehövligt vatten. Och nu får de även lyssna till lite sång av Edith Piaf. Man ska värna om sina vänner så det är det jag gör. Ger dem vatten och vacker musik. Jag älskar hur Edith Piaf uttalar sina "r". Riktigt vackert.


vinden tar tag i de stackars bladen.

Jag sätter mig här och bestämmer för att skriva ett litet inlägg och det slutar alltid på samma sätt. Mitt pekfinger flyttar den ack så opersonliga vita pilen upp till adressrutan och mina fingrar knapprar in en ny sida. Av någon anledning verkar jag inte kunna få ner mina fina luddiga små tankar till ord. Det är för ansträngande. Det slutar med att inlägget blir lika opersonligt och tråkigt som det tidigare. Det är inte så jag vill ha det. Jag vill få ner de luddiga små tankarna till ord, jag vill kunna uttrycka mig. Bättre än jag kan nu. Jag vill beskriva regnets piskande ljud mot taket och vindens susande genom skogen utanför mitt fönster. Jag vill förklara doften av blött gräs som inger det där lugnet. Jag vill beskriva fåglarnas desperata kvitter när de längtar efter solen och grodorna förnöjda kväkanden. Men jag vet inte hur jag ska börja. Var börjar historien? Hur kan jag sanningsenligt och rättvist beskriva något av jordens ting? Det finns så mycket mer, en mycket större bild som jag inte ser. Som ingen ser. Som ingen ska se. Och därför känns det inte rätt att beskriva något ur mitt perspektiv. Ur mitt jordsliga perspektiv. Men jag tänker försöka.

kreativitetsblogg, javisst!

Det är viktigt att vara kreativ.
Det är något som jag är alldeles för sällan så detta kommer bli en kreativitetsblogg som jag kommer försöka fylla med texter av alla slag, bilder och ja, you name it.
Jag ska alltså försöka vara lite kreativ av mig.
Vi får väl se hur det går.

RSS 2.0