Old Dances

Jag sätter mig här och bestämmer för att skriva ett litet inlägg och det slutar alltid på samma sätt. Mitt pekfinger flyttar den ack så opersonliga vita pilen upp till adressrutan och mina fingrar knapprar in en ny sida. Av någon anledning verkar jag inte kunna få ner mina fina luddiga små tankar till ord. Det är för ansträngande. Det slutar med att inlägget blir lika opersonligt och tråkigt som det tidigare. Det är inte så jag vill ha det. Jag vill få ner de luddiga små tankarna till ord, jag vill kunna uttrycka mig. Bättre än jag kan nu. Jag vill beskriva regnets piskande ljud mot taket och vindens susande genom skogen utanför mitt fönster. Jag vill förklara doften av blött gräs som inger det där lugnet. Jag vill beskriva fåglarnas desperata kvitter när de längtar efter solen och grodorna förnöjda kväkanden. Men jag vet inte hur jag ska börja. Var börjar historien? Hur kan jag sanningsenligt och rättvist beskriva något av jordens ting? Det finns så mycket mer, en mycket större bild som jag inte ser. Som ingen ser. Som ingen ska se. Och därför känns det inte rätt att beskriva något ur mitt perspektiv. Ur mitt jordsliga perspektiv. Men jag tänker försöka.