pingströrelsen är ungefär det finaste som finns.
Sättet man kan uttrycka sig på liksom.
Utan att någon dömer.
Vi ber högt, vi talar i tungor, vi gråter, vi skrattar.
Den här låten sjöng vi på ett möte i Arnemark (http://www.youtube.com/watch?v=O2Yoj335Mcc).
Ungefär den vackraste låten i världen, ja.
Det var väldigt rörande att lyssna och sjunga med. På grund av det som sjungs. Man berörs liksom.
Då var det så här.
Alla satt ner. Vi började sjunga.
Den här låten berör verkligen så helt plötsligt så ställer sig en man upp.
Hel oberörd om att han var den enda som stod upp.
Efter ett tag så ställer även jag mig upp med händerna som han med randig skjorta på bilden ->(http://sdsmedia.sydsvenskan.se/archive/00099/kyrak1_99644a.jpg). Och liksom. Kan göra det utan några som helst bekymmer om hur folk ser på mig osv. Och jag är inte den enda. Efter ett tag så står många upp. Och det är liksom bara så vi gör det.
Och jag älskar hur vi kan be för varandra.
Hur folk kan ställa sig och berätta om sina tidigare problem, sådant som man inte ska prata om i Sverige enligt våra sjuka normer.
Hur vi kan utbrista saker under predikan utan att någon bryr sig.
Hur vi kan bara krama om varandra och bara älska varandra, gränslöst.
USCH VAD FINT DET ÄR MED PINGSTVÄNNER.
Vad jag älskar dig, Jesus.
En fantastiskt bra lovsång.
Lyssna på texten!
Bara Du ger glädjen som är evig.
Idag tog jag nattvard för första gången.
Det var väldigt fint. Och tänkvärt.
Jag ville nästan gråta.
När jag gick fram för att ta emot brödet av Samuel så sa han "Jesus älskar dig" istället för det traditionella "Kristi kropp för dig utgiven". Inte för att det är något fel med den traditionella. Men det Samuel sa var så konkret. Precis vad nattvarden handlar om. Jag hade nära till tårarna kan man helt klart säga.
Det är så svårt att greppa, det här med Jesu kärlek till oss människor. Guds kärlek.
Jag tror inte att det går att förstå hur stor den kärleken är.
Det är omöjligt att förstå att någon skulle älska mig, just mig, så mycket att han ger sin ende sons liv för att jag ska leva för evigt. Att han gör det av kärlek till sin skapelse. Till sina barn.
Det är en sån där obeskrivlig kärlek. Jag kan dra hur många liknelser som helst men ingen är stark nog. Det är så galet. Jag förstår det inte och jag blir lika hänförd varje gång jag tänker på det.
Det är fantastiskt och vackert.
Nu vill jag gråta
Så jag slutar skriva nu.
Och jag känner så för dem som inte upplever den där kärleken. Som inte fått ta emot Jesus i sina liv.
Det är därför jag ber för dem varje dag, för att de ska få finna Jesus.
För att de ska bli räddade så som jag blivit räddad.
Att de ska få känna den där lyckan och friden i Jesus.
