pingströrelsen är ungefär det finaste som finns.
Okej, jag vill börja med att uttrycka min kärlek till Pingströrelsen.
Sättet man kan uttrycka sig på liksom.
Utan att någon dömer.
Vi ber högt, vi talar i tungor, vi gråter, vi skrattar.
Den här låten sjöng vi på ett möte i Arnemark (http://www.youtube.com/watch?v=O2Yoj335Mcc).
Ungefär den vackraste låten i världen, ja.
Det var väldigt rörande att lyssna och sjunga med. På grund av det som sjungs. Man berörs liksom.
Då var det så här.
Alla satt ner. Vi började sjunga.
Den här låten berör verkligen så helt plötsligt så ställer sig en man upp.
Hel oberörd om att han var den enda som stod upp.
Efter ett tag så ställer även jag mig upp med händerna som han med randig skjorta på bilden ->(http://sdsmedia.sydsvenskan.se/archive/00099/kyrak1_99644a.jpg). Och liksom. Kan göra det utan några som helst bekymmer om hur folk ser på mig osv. Och jag är inte den enda. Efter ett tag så står många upp. Och det är liksom bara så vi gör det.
Och jag älskar hur vi kan be för varandra.
Hur folk kan ställa sig och berätta om sina tidigare problem, sådant som man inte ska prata om i Sverige enligt våra sjuka normer.
Hur vi kan utbrista saker under predikan utan att någon bryr sig.
Hur vi kan bara krama om varandra och bara älska varandra, gränslöst.
USCH VAD FINT DET ÄR MED PINGSTVÄNNER.
Sättet man kan uttrycka sig på liksom.
Utan att någon dömer.
Vi ber högt, vi talar i tungor, vi gråter, vi skrattar.
Den här låten sjöng vi på ett möte i Arnemark (http://www.youtube.com/watch?v=O2Yoj335Mcc).
Ungefär den vackraste låten i världen, ja.
Det var väldigt rörande att lyssna och sjunga med. På grund av det som sjungs. Man berörs liksom.
Då var det så här.
Alla satt ner. Vi började sjunga.
Den här låten berör verkligen så helt plötsligt så ställer sig en man upp.
Hel oberörd om att han var den enda som stod upp.
Efter ett tag så ställer även jag mig upp med händerna som han med randig skjorta på bilden ->(http://sdsmedia.sydsvenskan.se/archive/00099/kyrak1_99644a.jpg). Och liksom. Kan göra det utan några som helst bekymmer om hur folk ser på mig osv. Och jag är inte den enda. Efter ett tag så står många upp. Och det är liksom bara så vi gör det.
Och jag älskar hur vi kan be för varandra.
Hur folk kan ställa sig och berätta om sina tidigare problem, sådant som man inte ska prata om i Sverige enligt våra sjuka normer.
Hur vi kan utbrista saker under predikan utan att någon bryr sig.
Hur vi kan bara krama om varandra och bara älska varandra, gränslöst.
USCH VAD FINT DET ÄR MED PINGSTVÄNNER.
Kommentarer
Trackback
