och regnet torkas lättsamt upp.
När regnet faller från skyarna och vinden blåser på, då älskar jag att öppna mina fönster på vid gavel och trotsa vädret. Jag lutar mig ut genom fönstret och blåser förnöjt några såpbubblor. För såpbubblor represtenterar lycka. Inte för att jag inte är lycklig när det regnar, tvärt emot. Jag älskar regn. Men såpbubblorna får representera lycka för alla dem som hatar regnet. För alla stackars fåglar som blir blöta. Den här kvällen var en sån kväll. En kväll med regn och vind. Men när jag lutade mig ut genom fönstret och blåste såpbubblor så dröjde det inte längre förrän solen kikade fam bakom molnen. Detta resulterade i en nöjd Denise. Det kunde inte hjälpas att jag tror att jag kanske hade lite inverkan på vädret. Nu skiner solen på den blöta asfalten och fåglarna kvittrar tacksamt. Åtminstone så låter det tacksamt i mina öron. Och blommorna tackar och bockar för vattnet och fortsätter nu mer fotosyntesen. När jag ser de blöta blommorna så får jag direkt dåligt samvete över mina arma ovattnade blommor. Trots att jag träffat få människor som älskar blommor lika mycket som jag så måste jag skamset erkänna att min fönsterbräda pryds av två kaktusar och två gröna växter som inte ens har kronblad. Därför så kallar jag dem inte ens för blommor. Så tack vare mitt samvete så fick sig nu mina växtvänner lite välbehövligt vatten. Och nu får de även lyssna till lite sång av Edith Piaf. Man ska värna om sina vänner så det är det jag gör. Ger dem vatten och vacker musik. Jag älskar hur Edith Piaf uttalar sina "r". Riktigt vackert.
